Ironman Kalmar 2016 – hastigt över och om att bli sitt bästa jag!

Jag har dedikerat mig fullständigt åt att träna under knappt ett år för att bli så bra som möjligt på triathlon och specifikt Ironman. Och så kom den dagen då tävlingen skulle ske. Men lika plötsligt kom det ögonblick då tävlingen var över!

Min målsättning manifesterades i ett tidsmål på Ironman Kalmar 2016 men viktigare har resan mot målet varit. En strävan mot att bli så bra som möjligt och att göra mig själv rättvis. Det har handlat om att skapa något vackert och harmoniskt. Till Kalmar åkte jag närapå ovetandes om min kapacitet men med vetskap om att jag gjort allt som jag förväntat av mig själv och lite till.

En nöjd kille med potential

Nöjd kille!
Nöjd kille!

Jag kom i mål på 9:56. Det är 26 minuter mer än vad jag satte upp som målsättning och dröm 10-11 månader tidigare. Det är en fantastisk prestation. Jag ville se hur bra jag kunde bli och det var hit jag kom. 26 minuter är väldigt mycket tid. Väldigt mycket tid. Men med viss brist på ödmjukhet skulle jag ändå säga att det inte var långt ifrån. Den närapå ouppnåeliga drömmen var inom räckhåll.

Och. Jag är på inget sätt en unik människa som svarar fenomenalt bra på träning. Jag får jobba hårt för att bli bättre och blir sjuk om jag tränar fel, dricker, inte sover, stressar eller äter ohälsosamt. Jag har ingen elitbakgrund inom någon idrott. Jag har gjort mycket men inte satsat mer än periodiskt mot olika motionslopp (inklusive Ironman Kalmar 2015). Jag är en vanlig kille med ett heltidsjobb.

Det mest bestående och slående intrycket efter min satsning mot Kalmar Ironman är min potential. Jag kan bli bättre i precis allt! Hur bra?

Simning – 01:03:59

Innan simstart med David och Henrik. Foto: Jenny J.

Jag tycker inte om att simma i öppet vatten. Det är mycket ställtid, våtdräkten är trist och jag mår ofta dåligt dagen efter. Antalet öppet-vatten-pass sen midsommar var tre. Men en vecka innan tävling var jag illa tvungen att köra ett halvhårt pass på knappt 3500 m. Snitt på 1:50 / 100 m för hela rundan men med första 2 km i 1:46-tempo.

Såhär såg det ut för ett år sen, 2015! Foto: Jenny J.

Eftersom jag inte spenderat tillräckligt mycket på triathlon och eftersom man gärna ska testa nya grejer under tävlingsveckan köpte jag en ny våtdräkt knappt 48 h innan start. Testar den i bassängen – känns bra. Ställer mig i gruppen 1:00 med mål att köra på 1:05. Det är snabbt och så snabbt har jag inte simmat på träning – men ofta har jag svårt att fokusera på fart under längre simintervaller.

Simningen gick bra. Det kändes som om jag simmade om mest hela tiden. Lyckades trycka på  någorlunda hela vägen utan någon nämnvärd  mental svacka och utan att gå för hårt eller för löst. Försökte hitta fötter men de jag testade sick-sackade lite väl mycket och körde inte tillräckligt fort. Plötsligt kom en kille i bra tempo, som verkade köra med våtdräkt utan armar. Lyckades haka på i runt femton minuter och han navigerade som en stjärna! Kom nära bojarna utan någon nämnvärd trängsel med undantag för första eller andra bojen.

När jag klev upp på rampen och tryckte lap var klockan 01:03:40 och jag var nöjd! Låg 1:20 före plan. Den nya och bättre våtdräkten bidrog helt säkert. Åtminstone mentalt då jag kände bättre rörelsefrihet.

Bra grejer:

  • Värma upp: sprang runt lugnt i 5-10 minuter med musik i öronen och fokuserade.
  • Spotta i simglasögonen:  Nojjade lite över att jag hade mina billiga simglasögon istället för ett par nya Zoggs. Liksom förra året hade jag haft problem med imma innan men i år liksom förra året var det glasklart i vattnet.

Kan bli bättre:

  • Ställa mig bland starkare simmare för att hitta bra fötter.
  • Simma något hårdare – borde kunna kapa något mer än 7 sek per 100 m gentemot den halvhårda simningen en vecka tidigare, speciellt med den nya våtdräkten.

Cykling – 05:04:34

Mindre än 10 km kvar! Foto: Minnethe J.
Mindre än 10 km kvar! Foto: Minnethe J.

Målsättningen var att hålla 36 km / h men jag hade inte riktigt nått de delmål jag satt upp. Innan start var jag övertygad om att jag kunde nå fem timmar men att det troligtvis skulle bli på bekostnad av löpningen så jag bestämde mig för att gå på känsla och inte stirra för mycket på farten.

Första 25 km går väldigt fort. Jag tänker att det kommer tuffare segment och glädjer mig mest åt att det just går fort och känns lätt. Fram till runt 55 km sjunker sen snittfarten ganska ordentligt men därefter trycker jag på lite till och hjälps säkert av medvind och snittfarten hålls över 36 hela vägen fram till vändpunkten efter 150 km. Fram tills vändpunkten kändes det också som om att jag kunde gått både en och två steg hårdare! Men vid vändpunkten blir det tufft, jag känner mig svag, och motvinden kommer med backar och svängar. Om pulsen sjunker som en konsekvens av att det är kuperat och svängitgt – osäkert. Men helt nöjd med att snitta 129 bpm på de avslutande dryga tre milen är jag inte. Snittfarten gick också från 36.2 km / h till 35.7-35.8. Vad jag däremot är nöjd med är att jag knappt använde bromsarna och bekvämt låg i tempoposition mer eller mindre hela tiden.

Inte i närheten av lika aero som personen på andra sidan - men säkert 1,5 h snabbare! Foto: Minnethe J.
Inte i närheten av lika aero som personen på andra sidan – men säkert 1,5 h snabbare! Foto: Minnethe J.

Drack drygt 11 flaskor sportdryck. Om doseringen stämmer och flaskorna fylls med 650 ml så ger det 37,7 gram kolhydrater per flaska och 153,4 kcal. Kanske något lågt? Jag får alltså i mig drygt 1650 kcal.

När jag kliver av cykeln har det gått 5 h och 4 minuter. Jag är jättenöjd och drömmen om sub 9:30 lever fortfarande om jag lyckas avsluta maran enligt plan.

Bra grejer:

  • Min aeroflaska (ProfileDesign FC35). Lätt att dricka ur och fylla på vid varje vätskestation.
  • Lyckas fokusera på mitt race. Det händer mycket dumma saker under loppet men det hjälper mig inte att tänka på det.
  • Langning av sportdryck och min körning genom stationerna. Jag vågar köra fort(och säkert) genom stationerna och samtidigt plocka flaskor.
  • Proffskissning. Gud så befriande. Flera gånger.

Kan bli bättre:

  • En snittpuls på 134 är ju som en skogspromenad. Tycker jag borde kunna lite bättre…
  • Boka cykelservice några veckor innan race. Det minskar stressen och är därtill gratis (med undantag för material…) eftersom min cykel har livstids service.

Något oklart:

  • Att inte köpa diskhjul, effektmätare eller skoöverdrag.

Löpning – 3:42:25

Hej hej, på första varvet! Foto: Jenny J.Min plan var att hålla 4:37-tempo. Riktigt snabbt alltså. I övrigt var planen för de två första varven (av tre) att inte gå på vätskestationerna och köra sportdryck, vatten och gels. På tredje varvet kunde jag tillåta mig att gå på koffein och att promenera på vätskestationerna.

Initialt fick jag hålla tillbaks för att inte springa för fort och sen lyckades jag hålla mig till tänkt tempo under de fyra första kilometerna. Därefter dalade tempot. Om man tittar på vad som är definierat som ett varv-segment (13,3 km) på Strava så höll jag 4:46-tempo på första, 5:18-tempo på andra och 5:51-tempo på tredje.

Någonstans, ganska tidigt under löpningen, insåg jag att drömmen om sub 9:30 inte längre var inom räckhåll och bytte målsättning till sub-10.  Jag missade löpmålet med knappt 30 minuter men är inte missnöjd alls. Utan snarare väldigt nöjd över min prestation.

Kan bli bättre:

  • Gör en mer genomtänkt energiplan: Jag är ett fan av att äta vad som serveras men muggarna på vätskestationerna har väldigt lite sportdryck eller cola. Jag hade en förhoppning om att det liksom förra året skulle finnas koffeingels. Det fanns det inte. Den mängd koffein som jag fick i mig av colan var av förklarliga skäl väldigt låg! Jag har inte heller på senaste testat att köra med koffeingels men har bara positiv erfarenhet.
  • Fokusera på löptekniken: Tror att jag under loppets gång fick en något sittandes löpstil.

Något oklart:

  • I maj-juni köpte jag tre par nya skor för att kunna hitta ett bra par för Ironman. Under sensommaren upplever jag att min högra fot, på undersidan och högersidan känns utsatt och trött när jag kör i de skor jag tänkt tävla med. Övervägde ett par andra skor men körde ändå på de utvalda. Under löpningen blir mina fötter ganska brutalt söndermosade. Hade det blivit bättre med andra? Tveksamt. Men jag kan istället förbereda fler tänkbara tävlingsskor!

Mitt bästa jag

Ett år av träning är över. Jag har gett allt. Jag har gett mig hän. Och fått så mycket tillbaks. Jag är otroligt nöjd med tiden. Men det som driver mig är strävan mot att bli mitt bästa jag. En resa som alla fullständigt borde dedikera sig åt. Och på tävlingsdagen var jag mitt bästa jag!


Kommentarer

5 svar till ”Ironman Kalmar 2016 – hastigt över och om att bli sitt bästa jag!”

  1. Fint skrivet kollega! Prestationen är fantastisk, förbättringen enorm.

    Fortsätter det såhär blir jag riktigt nervös på nästa lopp.

    Håller med dig om att det är grymt att se vad man klarar av. Ironman är ett sätt att ge konkret feedback påmdet jobb som läggs ner. Är det värt det? Ja, om man har tid att prioritera! Men tror också det går att bli bättre med mindre tid. Det kanske är nästa utmaning.

  2. Snyggt Kalle! Försökte heja på dig under dagen men letade förgäves efter en tri.väst. dräkt och inte den stiliga du bevisligen körde i. Oerhört bra jobbat iaf, skönt när allt klaffar och man får utdelning för allt slit!

  3. Tack för bra blogg, både innan och förstås tävlingsrapporten! Hoppas du fortsätter skriva och satsar igen?

    Jag har fått inspiration av bloggen.

    1. Tack Niclas! Jag är övertygad om att det kommer fler blogginlägg relaterat till triathlon. När det gäller min egen satsning framöver så har jag inte bestämt vad som blir mitt huvudmål eller hur jag ska lägga upp träningen framöver. Det är mycket som lockar. Privat har jag också lite att ta igen. Men… triathlonträning ger så oerhört mycket tillbaks och är starkt beroendeframkallande så jag har antagligen svårt att undvika framöver!

  4. Dags att blogga igen? Saknar dina visa ord 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *