Snart 350 h avklarade sen IM 2015. Under ett cykelpass såg jag på Gympaläraren med Kalle Zackari Wahlström. Där nämndes det att man under år 1-9 hade totalt 500 h "idrott och hälsa" (=> gympa). Det skulle motsvara två lektioner i veckan.

Snart 350 h avklarade sen IM 2015. Hur mycket är det egentligen? Under ett cykelpass såg jag på Gympaläraren med Kalle Zackari Wahlström. Där nämndes det att man under år 1-9 hade totalt 500 h ”idrott och hälsa” (=> gympa). Det skulle innebära två lektioner i veckan. Så, jag har alltså precis börjat i sjuan. Kan mycket väl vara så att jag missuppfattades vad som deklarerades i programmet, då jag antagligen var mitt uppe i en 20 eller 30 minuter lång och plågsam intervall.

Snart är det bara fem månader kvar till Ironman Kalmar 2016. Och jag har redan tränat mer än jag gjorde inför 2015. Jag har precis avslutat vecka 10 i mitt 12 veckor långa träningsblock. Antagligen den tuffaste veckan jag någonsin gjort. Det beror inte på att vecka 10 var nytt mängdrekord men jag har haft trötthet kvar från föregående veckor.

Vecka 10 är också den sjunde veckan i rad precis enligt plan. Det är fantastiskt! Vecka 11 som stundar kommer bli mitt livs tuffaste träningsvecka hittills.

Att vara riktigt trött – när är mycket för mycket?

Egentligen borde jag känna mig upprymd inför varje pass och sugen på att träna. Istället kämpar jag ofta för att komma igång och hålla igång. Jag vill strunta i träningen och försöker hitta ursäkter. Allt känns allmänt ganska grått och dovt. Hur som helst slutar det ALLTID med att jag sitter på cykeln, är ute och springer eller simmar. I de allra flesta fall precis så som passet föreskriver och efter 30-60 minuter i rörelse händer något. Jag känner mig mer levande än någonsin och odödlig. Jag kan till och med börja fundera på om jag inte ska lägga in extra pass på min vilodag eller om jag borde köra ännu hårdare.

Tränar man för mycket bryter man ner kroppen. Vilar man för mycket blir man inte bättre. Att känna som jag gör är en varningssignal. Samtidigt är jag ju hel, frisk och känner mig stark. Jag klarar alla mina pass. Och hur jag än vrider och vänder på det, så blir jag långsamt starkare och snabbare. Jag har inte heller några symtom på överträning. Så, jag tror att man kan känna som jag gör och fortfarande göra framsteg. Men kan jag träna mer och hårdare? Hur vet man när mycket blir för mycket? 

Jag kan också fundera på om överträning är en relevant tanke. Jag är ju trots allt motionär som tränar ganska måttligt och varierat.

Och om man skulle beskriva ett försök att nå sin fulla potential som en balansakt så tror jag att man med jämna mellanrum måste ha ordentlig obalans. Veckan som stundar kommer bli mitt livs tuffaste träningsvecka hittills. Därefter kommer en längre period med mindre träning.

Höjdpunkter från veckan

  • Träning enligt plan trots väldigt mycket jobb (50 h +).
  • Känner mig stark i simningen. Jag klarar alla starttider och kan forcera långa serier utan att tappa tempo. Bra uthållighet och mest troligt en liten växel till!
  • Känslan under lördagens brickpass. Hade noll känsla och vilja innan. Körde 2 h hård cykel och sen 10 km i bra tempo under kontroll. Slutade med att jag kände mig oövervinnlig.
  • Söndagens löppass gick fint. Första halvan i 5:10-tempo, andra halvan i 4:50-tempo. Utan ansträngning.