Ännu en vecka har gått och jag är grymt nöjd över den. Kom med några ynka km över min satta minimigräns på 40 km löpning, och har ökat cykelmängden och introducerat simning! Det jag oroar mig för framöver är att jag inte har något gymkort och att gymmet därför kommer få ta lite mindre mängd tills det är löst. Jag oroar mig också något över att mängden, då detta varit någon typ av rekordvecka, då jag ofta kollapsar totalt efter en vecka när jag kört mer än 10-12 h.
Det är några saker jag skulle vilja lyfta fram och reflektera lite kring:
- Alkohol: I fredags var jag ute och festade lite, och det var ju kul, men det gav mig också tillfälle att fundera över mitt beteende och förhållande till alkohol. Generellt sett så tycker jag att vin och öl kan vara riktigt gott och det är också en del av den festkultur jag ganska sällan tar del av. Jag har inte något stopp – och kan njuta av just mängden (mat som dricka). Men njuter man av mängden som jag gör kan man ju lika gärna dricka Pepsi Max. En av mina principer framöver blir alltså att dricka för att det är gott och att när mängden är njutningen övergå till något utan alkohol. Ganska självklart kanske.
- Känslan av trött eller sliten kropp: I tisdags, torsdags och söndags kände jag mig trött och/eller sliten. Jag genomförde de pass jag tänkt och det gick riktigt bra – trots känslan.
- I tisdags hade jag först kört ett cykelpass och var senare på gymmet. Jag trodde inte att jag skulle klara passet, men med lite tung musik i öronen (bra tips!) och efter uppvärmning gick det fantastiskt bra. I och med att jag kör ett program där vikterna ökar hela tiden var detta tyngsta passet sen jag börja gymma efter Kalmar.
- I torsdags behövde jag köra någon typ av intervallträning på löpningen och var grymt trött likväl, det blev sex stycken intensiva backintervaller där min tanke var hög belastning och variation, men mindre tid på hög belastning jämfört med t.ex. 3×2 km eller 5×1 km. Det var inte helt lätt själva passet men kände att det inte slet för mycket och på fredag eftermiddag skrek mina ben efter fredagsintervaller och att de var riktigt sugna på rörelse.
- I söndags somnade jag mitt på dagen i soffan. Sov i mer än en timma – kanske två. På schemat stod långlöpning, gärna 30 km. Kände mig rikigt risig när jag gick ut. Det blev ändå ett distanspass med fartökning. Planen var 5 km i 4:30 fart mellan km 12 och 17. Det blev istället fartökning mellan km 11 och 16, i 4:18 fart – där snabbaste km gick på 4:09. Känslan under fartökningen var fantastisk. På platten eller med liten lutning kändes det som om jag kunde ha fortsatt i minst 5 km till. I de få uppförsbackar som fanns tryckte jag på, då jag annars var rädd att jag skulle springa långsammare än 4:30. Passet blev runt 22 km och kan antagligen klassas som det pass med bäst känsla i år.
- Det här med trötthetskänsla är inte helt lätt! Musik och kaffe kan underlätta…
Fokus var under veckan träningsupptrappning och viktnedgång. Viktfokuset fick dock en känga i och med utekväll i fredags, middag i lördags och kanelbullebakande och kanelbulleätande i söndags. Det går ju att undvika om man verkligen vill…
Viktnedgången kommer fortsätta i ytterligare knappt två veckor – och anpassas för att kuna prestera ok på två lopp som jag har framför mig de kommande lördagarna. Inget av dessa lopp är prioriterade ur ett resultatsperspektiv vilket innebär att jag inte kommer formtoppa eller maxa, utan enbart göra mindre anpassningar då jag ändå vill göra en bra insats och ha kul.
Lämna ett svar