Simooon!… YOU are an ironman! Som jag längtat att få höra dessa ord från ironman speakern vid målgång. Visst har jag gjort ett antal utmaningar men att fixa en ironman fanns inte på kartan för bara nåt år sen. Stockholm Marathon, Göteborgsvarvet, Kustjagaren m.fl. är såklart ingenting mot en ironman. Det var tuffare än vad jag trott, speciellt löpningen då det kändes redan från första steg att man ska springa med två stockar. För er som inte vet hur långt en ironman är så består det av tre grenar som ska avverkas direkt efter varandra. Swim 3 860 m + Bike 180,2 km + Run 42 195 km. Eliten gör den på 8-9 timmar och maxtiden är 16 timmar. Simon totaltid 13:23. Swim 1:29 / Bike 6:34 / Run 5:05. Tid i transtältet för ombyte 14 minuter.
Ett toppklass-arrangemang verkligen i Kalmar! Publiken är magisk och inte bara runt start- och målgång. Några km bort från city, vid villakvarteren har det blivit en sport sinsemellan grannar att bräcka varandra om bästa öset. Rekommenderar er verkligen att åka ner den aktuella helgen och bara vara och uppleva eventet i sin helhet. Ett brett matutbud och härliga uteserveringar, Kalmar är faktiskt den mest restaurangtätaste kommunen i vårt avlånga land.
Att hela tiden utmana sig till hårdare och längre distanser sporrar mig. Som ni förstår är det sjukt mycket mentalt i ett ironman. Kroppen skriker STANNA men en liten del av hjärnan säger KÖR din slöa bastard! Det finns några ord, tankar jag plockade fram när det kändes som mörkast och befann mig i den djupaste helvuetes hålan.
“Pain is temporally, but ironman is forever” Men lid då för bövelen, en sketen dag av alla 365 dagar. Sen är du en IRONMAN för resten av ditt liv!
Vad glad att du har möjlighet att simma, springa och cykla. Det finns faktiskt människor som av olika orsaker lätt skulle göra det. Om de bara hade möjlighet.
Se till nu att fixa detta! Annars kommer jag skämmas på jobbet! Det har min sambo Annika inpräntat i min skallbas sen ett par dagar innan start
”I will be one” Jag ska och vill ingå i familjen Ironman´s
Brukar även tänka att alla andra deltagare har minst lika jobbigt som mig. Sluta gnäll och kötta på. I mål får du den efterlängtade biran i hand och får bada i berömmelse
Vi backar bandet till lördag morgon 19 augusti. Vaknade 05.00 på racedagen, lätt frukost och sen promenad till starten vid hamnbassängen. Där möttes man av enorma publikmassor och ironmandeltagare med rosa sim mössor. Nervös, Jo tack! Sjuk stämning med nationalsång och Kentas låt ”Idag är jag stark”. Bestämde mig tidigt att ställa mig i 1,20 fållan. 07:00 small startskottet och plums i vattnet med fjärilar i magen. En tjej framför mig var så sjukt nervös att hon skakade i hela kroppen. Undrar om hon kom till start. Tveksamt! Jag hade bestämt mig att hålla mig lugn och snabbt komma in i andra-andningen. Crawlen satt bra och försökte tänka teknik, teknik och åter teknik och inte bara veva kort med armarna. Ett av mitt dilemma är att jag navigerar kasst men tittade upp oftare än vanligt efter bojarna. Fick några smällar i huvudet och mellangärdet men inget allvarligare än att jag bara startade om. Simningen är den disciplinen jag utvecklat mig mest inom. För nåt år sen kunde jag inte ens crawla 50 meter bassäng förrän jag var helt slut. Crawl-kurs och stort tålamod samt många träningstimmar har det krävts.
Efter nästan 4 km crawl kom jag fram till den efterlängtade rampen och möttes av ett massivt publikstöd, in till transitområdet där det var dags att svida om till cykelmomentet för vidare färd mot Ölandsbron och ner förbi Färjestaden mot Mörbylånga. Cyklingen var riktigt tuff stundtals med både kant- och motvind. Snittade första timmen runt 31-32 km/h och sen gick det rejält utför fartmässigt. Kämpade på och efter ca 10-11 mil kom stelheten och värken i ryggen då jag legat konstant i tempo. Det är svårt att få rätt aeroställning på en landsvägscykel. Vid två tillfällen var jag tvungen att urinera och det tog sin tid. Det sved så in i bomben när jag kissade och efter besöket på bajjamajjan hörde jag en kvinnlig röst säga! –Faaan att aldrig killar kan pricka rätt! Skyndande mig snabbt iväg. När vi korsade Öland över Alvaret känns det som en vägg möter mig. Ett par tuffa mil i stark motvind väntade innan nästa vägg dyker upp, över Ölandsbron mot Kalmar. Värken i ryggen kom och gick hela tiden (så drygt!) men slutligen rullade jag in i Kalmar för en tur på fastlandet. Cyklingen gick mycket långsammare än min plan, hade önskat en bra bit under 6 timmar men klockan stack iväg nånstans 6,20. In i transitområdet igen för nytt byte och då till löpning. Mina två byten var på 14 min och det är tok för mycket! Vet inte vad jag pysslar med i växlingarna. Cykeln på plats, av med hjälmen, på med strumpor, löpskorna, keps, snurra racebältet så nummerlappen kommer framåt, svepte en red bull och sen ut i vimlet för att springa en 14 km varvsbana x 3 runt Kalmar. Under cyklingen åt jag alldeles för mycket men var rädd att bli tom på energi. Ett stort misstag då jag hade håll på hela löpningen. Har typ inte haft håll sen jag gick grundskolan. Blev sådär en 3 energibar, 4-5 hela bananer och på det några gels, vatten, sportdryck och salttabletter vid varje station. Löpningen var riktigt tuff men kroppen höll riktigt bra. Inga tecken på kramp eller andra åkommor. Skönt!
Började snyggt första km i 5:30-45 tempo men sen gick det bara utför. Funderar nu i efterhand hur man ska träna löp för bättre resultat. Har klart blivit en sämre löpare sen jag börjat med två discipliner till som ska underhållas. Helt normalt misstänker jag. Kanske mer tuffa pass, löpintervaller, backträning, mer sånt jag gjorde när jag enbart tränade för ett marathon!
I alla fall, jag nötte på och som det inte var nog så varvar man precis intill det efterlängtade målet. Såg eliten springa rakt fram och ta emot publikens jubel. För mig var det bara att ta höger innan målet och ut på nytt 14 km varv. Varv 2 var såklart ännu trögare men fler hade det ännu jobbigare och gick med krämpor. Har svårt att memorera löpningen för den flöt ihop på nåt sätt. En bit in på varv 3 såg jag lite ljusning, fick ett band till på min arm som betydde målgång. För att säkerställa att man springer alla varven så får man ett band vid varje varvning i stadion några km innan mål. Klockan var runt 20:00 och hade aktivt hållit på sen 07:00 men snart var lidandet slut. När jag kom in i city så hördes publikens jubel starkare och starkare. Nånstans där framme skymtade jag en formad båge och fick plötsligt SUPERkrafter. Sprang om både en och två löpare och när jag tog första steget på målmattan var jag helt euforisk! Publiken skrek och jag hörde mitt namn om och om igen. En härlig känsla! Jag var världsmästare! Haha inte riktigt men det kändes så På pre-race mötet två dagar inför loppet fick vi veta att peka mot din nummerlapp så kommer speakern säga de magiska orden. SIMOOON!….YOU ARE AN IRONMAN!! Jag hade fixat det och blev tårögd. Jag är på riktigt en järnma!Shit va stort! Under loppet har jag verkligen fått lärt känna en ny del av Simon. Fick på mig ett sådant där coolt filt av folie och wobblade lite fram och tillbaka, det märkte en funktionär som tog hand om mig och ledde mig vidare bakom målet. Där satt jag och tittade på min medalj och sa för mig själv. Sista gången! Fiii fan! Hörde nån skrika Simon och tittade upp och såg Fredrik min träningspartner som hjälpt mig med goda råd och är evigt tacksam. Det var hans fjärde ironman och han såg nästan oberörd ut. Klev ut i vimlet efter att ha bytt om och där mottogs jag av gratulationer av min sambo med vänner. Frågan är om alla träningstimmar och all förberedning är värt detta ögonblick. Absolut, ingen tvekan! När jag kommer hem till vässan och vardagen så ska jag gå till tatueraren och ”gadda” in ironman loggan eller nåt. Det hade jag lovat mig själv den dagen jag anmälde mig.
På morgonen dagen efter knackade Fredrik på min dörr och sa att det var dags att registrera oss för nästa års ironman. –Hallå, kan man få landa lite först, sa jag. -Vi har förtur till nästa år och incheckningen stänger snart, sa han. Ähh vi kör! Visst är jag sjukt nöjd att grejat en ironman men är övertygad att jag kan kapa minst en timme till nästa år. Det blir min nya morot inför ironman Kalmar 2018 😉
I am an Ironman
Lämna ett svar