Träning vecka 8 och 9 – ingen action – bra? 70 h + på 30 dagar!

Två veckor till på banken!

Två veckor till på banken! Ser fram emot att tömma kontot i sommar!

På träningsfronten är det inte mycket action, allt går ju i princip precis enligt plan. Och det är ju helt fantastiskt. Sex veckor i rad nu med 12 träningspass per vecka. Jag för ett index över de senaste 30 dagarnas träningsmängd och i söndags trillade det för första gången över 70 h. Ganska galet, om jag får säga det. Inget jag ens trodde var möjligt innan den första september 2015.

Ibland kan jag känna ett behov av tränare. Speciellt när jag funderar på om jag blir tillräckligt mycket bättre och om jag ska börja köra mer högintensivt. Min satsning handlar inte om hälsa och någonstans behöver jag inse om jag behöver öka insatsen. Jag vill också tro att en tränare kan ge råd när det är mycket runt omkring. Rena praktikaliteter för människor som känner att dem inte har en minut över (men naturligtvis har mängder).

Höjdpunkter från de två gångna veckorna:

  • Jag har brutit barriärer. Mykcet liv utanför träningen har gjort att jag bytt pass mellan dagar och tränat sent på kvällarna. Flexibilitet i träningen är inte direkt min styrka.
  • Jag har njutit till 100 % under två löppass. Sprang med några kollegor under en lunch och några familjemedlemmar en kväll. Skönt att ibland springa lugnt och känna sig riktigt stark.
  • Jag rev av ett lunchpass med milen under 45 – trots ”magknip” sista kvarten och ”uppvärmning”.
  • Jag körde 200 m i slutet av en riktigt hård simserie snabbare än 1:41 / 100 m. Exakt hur mycket snabbare vet jag inte (men inte mycket mer än 1 sek). Därtill helt övertygad om att övriga 4×100, 4×50, 3×100 och 6×25 gick under 1:40. På slutet kände jag mig trött på ett helt nytt sätt i simningen, på ett bra sätt och önskar jag kan få känna så framöver också.
  • Jag har kört mitt längsta cykelpass hittills. 4:15 h. Och lyckades motivera mig att hålla effekten under hela passet.

Det klart största orosmolnet är att jag känner mig stressad. Min triathlet-sömn (vilket är min primära återhämtning) blir påverkad och jag ser en överhängande risk för sjukdom.

Annars… tja, jag har filmat mig en hel del på cykeln och funderat på knä- och höftrörelsen. Det ser inte helt perfekt ut men jag har ännu ingen plan att åtgärda.

  1. Det klart största orosmolnet är att jag känner mig stressad. Min triathlet-sömn (vilket är min primära återhämtning) blir påverkad och jag ser en överhängande risk för sjukdom.

    VILA!!! BLI INTE SJUK!!! BRA JOBBAT!!

Kommentera

Tema av Anders Norén