Jag är lite drygt halvvägs i min satsning mot Ironman sub 9:30 h och har lagt 300 träningstimmar bakom mig. Här tänker jag dela med mig av några funderingar och lite om hur träningen sett ut hittills och kommer se ut framöver.

Först vill jag säga att träningen rullar på bra. Volymen är hög. Kvalitén är god. Jag blir bättre. Med få undantag följer jag mina träningsprogram till punkt och pricka. Jag tränar mer och hårdare än vad jag trodde var möjligt. Och jag är hel och friskare än någonsin.

Det andra jag vill säga, och stundens huvudbuskap, är insikten att den utmaning jag gett mig in på är mental och intellektuell snarare än en fysisk. Det är en kamp. En kamp om att göra alla pass, en kamp om att våga tro på att jag kan nå mina mål och att i alla sammanhang sträva efter målet utan att sabotera för mig själv.

För mig är mitt mål läskigt men inte omöjligt.

Med det sagt så kommer jag under nästkommande träningspass lyssna på Kjell Enhagers sommarprat. Det handlar till viss del om mental träning – specifikt hur han bl.a. hjälpte Annika Sörenstam (och hur det gått utan hans hjälp kan vi naturligtvis aldrig veta, men säkert bra ändå).

Mina tre faser i träningen fram till vecka 12

Träningen går bra. Februari är delvis en progos.

• Har jag tränat för mycket? Jag känner mig sällan väldigt fräsch i kroppen. Jag toppar aldrig formen utan det är mängd efter mängd. Ett ständigt malande. Det finns dock, utan att gå in på detaljerna, flera positiva aspekter som talar för motsatsen.
• Finns det mer effektiva sätt att nå samma eller bättre resultat? Långa löpintervaller (mellan 4 och 12 minuter) bygger form och fart i en takt som saknar motstycke. Återigen, utan att gå in på detaljer så står jag fast vid min övertygelse och mitt upplägg.

Min träning har hittills (och lite in i framtiden) bestått av tre faser:

Lite tränings i övergångsfasen och ännu ingen trainer.

• Övergång (v34-v39): Direkt efter Kalmar 2015 tog jag ledigt från träningen. Jag funderade också på vad jag ville uppnå under året. Träningsmässigt satte jag igång med gym och löpning. Jag började justera min vikt något och det fortsatte även in i cykelbasfasen.

I cykelbasfasen var mycket fokus på just cykel. De andra grenarna fick sin beskärda del av uppmärksamhet också. Allt eftersom tiden gick blev det också mindre gym och löpning.

• Cykelbas (v40-v51): Jag fick min trainer och började följa ett strukturerat träningsprogram för cykel. Det innehöll upp till fem pass cykling i veckan och jag höjde min FTP från 185 till 245 W. Detta trots att fokus inte låg på intensiva intervaller, utan snarare just mycket mängd. Jag fortsatte springa och gymma, och började simma med Triathlon Väst. Löpningen fick i slutet av perioden inte till fullo det fokus jag önskat då cyklingen tog allt mer tid och energi. Stundvis hade jag ändå riktigt bra löpform.

Vi är ännu inte i vecka 12, ovanstående tabell innehåller alltså en prognos för V7-V12. Jag vet att den är fel – men visar träningsläget. Jag bifogar också två olika värden för denna triathlonbas då jag var på semester och lite sjuk under några veckor / dagar. För mig blir det en mer representativ bild över hur träningen ser ut i denna fas.

• Triathlonbas (v52-v12): Jag började med ett träningsprogram som var mer specifikt för triathlon; 12 pass i veckan varav 4 cykel, 4 löpning, 3 simning och 1 gym. En gång i veckan körs cykel och löpning direkt efter varandra, så kallat Brick-pass. Trots att löpningen inte känts lika bra som under tidigare fas, så lyckades jag springa Hong Kong marathon på 3:21 h, i mitten på januari. Med tanke på en rad faktorer, kan jag med det resultatet säga att träningen går i rätt riktning.

Det är framtiden som gäller och i den är kontinuitet viktigast

Det absolut viktigaste framöver är att jag lyckas behålla kontinuitet. Jag ser med skräck tillbaks på förra året då kontinuiteten inte fanns där. Timing är A och O. Lite extremt kan man nog säga att det är bättre att lyckas med träningen de sista tre månaderna inför tävling och misslyckas fram till tre månader innan tävling än att göra tvärtom. Så, visst har det gått bra hittills, men det är framtiden som räknas. Mitt jobb kräver historiskt sett lite mer jobb på våren och sommaren än under hösten – och det är såklart ett litet orosmoln.

Ett exempel på hur man tränar utan framgång – min träning inför IM Kalmar 2015. Volymen gick upp och ned. Jag hade såklart inget träningsprogram jag följde slaviskt.

Efter vecka 12 kommer träningen att ändra riktning. Först kommer ett par stökiga veckor med resor och träningsläger men därefter så kommer två perioder.

• Period 1 – fartuthållighet (ca 8 veckor): Mängden kommer att vara liknande som under triathlonbas. Teoretiskt handlar perioden om att bygga fart och att kunna stå emot längre perioder med högre puls. Träningsmässigt innebär det något fler långa och högintensiva intervaller. Det leder till att den övriga träningen kommer att få stå tillbaks något, med lägre intensitet (men bibehållen mängd).
• Period 2 – tävlingsspecifikt (ca 8 veckor): Mängden kommer fortsatt vara hög och avta mot tävlingen. En större del av träningen kommer ha inslag av tävlingsliknande intensitet. Annars handlar det om att bygga form.