2015 var målsättningen att springa under 1:30 (liksom den var 2013 och 2014), och jag hade i grunden alla förutsättningar. Olikt tidigare år hade jag tränat kontinuerligt under lång tid när jag kom in i februari, och hade med mig träningen från Göteborgsvarvet 2014. Lägg därtill att jag hade riktigt bra resultat och känsla på den avslutande halvmaran på Tjörn Triathlon i slutet på augusti 2014. Alla förutsättningar fanns! Men det gick inte vägen, jag skadade mig och tog varvet i lugnt tempo. Jag har tre lärdomar från 2015:

• Viktkontroll: Jag vägde troligtvis mellan 75 och 80 kg. Det är för mycket för att kunna springa snabbt och skadefritt för mig. Jag har köpet en våg och inlett en viktnedgång, för att komma ner på en bra nivå och kunna kontrollera att jag ligger på den.
• Tänk på stundens begränsningar, träna med syfte och träna för att förebygga idrottsskador: Jag skadade mig och det hade stor inverkan de sista veckorna och på tävlingen då jag sprang lugnt för att inte bli skadad igen. Skadan skedde i samband med ett kuperat teränggpass. Jag hade problem med motivationen i april och bestämde mig för att hänga med andra. Ganska oförbered körde jag ett riktigt tufft pass, långt och kuperat,  och där spurten sista km fick vaden att skrika. Vad var var syftet med passet? Passet var för långt för att träna löpstyrka och för kuperat för att träna distans – och spurten på slutet helt onödig för det här var ju inget tröskelpass, eller? Och hur bra var det att ge sig ut på detta passet när man inte tränat ordentligt på ett par veckor? Utöver att framöver tänka på syftet med varje pass och kroppens förutsättningar så kan man försöka identifiera riskfaktorer för idrottsskador. Just för mig, på grund av några extra kg, och även generellt på grund av underlag och sportens krav, så är troigtvis bristning i vaden en riskfaktor. Min vad blev också troligtivs lite mer belastad under höst och vår än tidigare, då jag sprang i skor med nästintill obefintligt häl-till-tå-drop. En bristning bör kunna förebyggas med styrketräning enligt det här inlägget.
• Motivation, livsbalans och mängd: Minskad mängd träning de sista två månaderna inför ett lopp är inte direkt positivt för resultatet, och så vill man ju inte ha det. Men varför blir det så? Överträning är en tänkbar förklaring, men kan det hända på en motionär? Jag tror inte att det var min träning som fick mig att tappa motivaitonen, även ifall jag tränade riktigt hårt under februari, mars och april. Det var allt annat omkring  – jobb, socialt och privat som spelade in. När det väl går utför så blir jag stressad över att inte träna och det skapar en liten negativ spiral. Just hur jag ska arbeta med motivation och livsbalans för att kunna ha en hög träningsmängd är något att jobba på under det kommande året. Jag tänker utifrån vad som är optimalt och ska man köra ironman kommer man snabbt upp i att 11-12 pass i veckan – men det är ju stört omöjligt att genomföra. Ett väl genomtänkt livspusselanpassat träningsprogram, med olika belastning över året, behöver jag ha inför 2016 – men hur jag ska få det återstår att se. Vad är ditt bästa tips för att bibehålla motivaiton, livsbalans och mängd?

En annan sak jag tar med mig från 2015 års uppladdning inför varvet är känslan efter dem riktigt hårda passen, och hur jag genomförde de hårda passet hårt. Åtta gånger fem minuter med två minuter löpvila – rekommenderas! Känslan efteråt är euforisk.

Total tränings- och tävlingsbelastning under 2014 och 2015 (notera att klockan införskaffades i april 2014, varför alla timmar inte är medräknade). Flera olika idrotter är inom varje färg, men ovan inkluderar orange cykel och löpning utomhus men inte löpband.

Löpträning under 2014 och 2015. De lila-aktiga staplarna representerar löpband, och är generellt sett väldigt hårda pass.

Hårda träningspass på löpband – men ganska mycket i vad som kallas ”moderate”, kanske för mycket? PTE 5 innebär enligt Suunto ”over reach”.

Här kan man se att många pass ligger på eller nära PTE5 (max) under februari, mars och april.